Mitt ljuva 60-tal 

När jag hade skrivit om min poesibok blev jag mer nostalgisk och efter min förrådsstädning fann jag så mycket minnen från just 60-talet. Jag hade varit en "ekorre" redan på den tiden. Dessutom hade kameran varit mitt sällskap många gånger, så då hade jag även en hel del foton kvar. Jag hade dessutom sparat alla mina brev. Skrev väldigt mycket till olika brevvänner runt om i landet.

Tänkte här skriva ner och visa bilder på hur just mitt 60-tal såg ut.

1965 - Nu var jag 14 år och hade en hektisk period. Jag spelade tio i topp varje lördag och hade fått massa favoriter som jag gillade. Beatles, Rolling Stones, Mamas & Papas, Hep Stars och Sonny & Cher spelades så gott som varje dag. Säkert hade jag ännu fler...Dyrkade musiken.

 Naturligtvis har jag sparat alla mina LP-skivor.

Älskade min skridskor som jag hade köpt för egna pengar. När Isdala byggdes gick jag tre hållplatser för att träffa gänget och åka skridskor varje kväll. Gick med i kyrkans ungdom och fick många härliga kamrater. Vi åkte på läger och träffades i kyrkan många kvällar och hade en trevlig samvaro. Sjöng mycket. Vi umgicks varje dag hos varandra och spelade skivor. Blev lite intresserad av killar med och tyckte väl de var söta.

Jag var ett Mods på den tiden. Det var antingen Mods eller Sunar. Köpte mig en Dino-jacka som jag var väldigt stolt över. En dag kom jag hem med en koreatältsjacka. Förfärligt, tyckte mina föräldrar. Vi skrev på jackorna och nog liknade de tält alltid. Massa hår skulle dölja hela ansiktet och nu började jag sminka mig lite.

1966 - Detta år konfirmerades jag i Allhelgonakyrkan i Göteborg. Sedan åkte vi på läger till Åh stiftsgård. Mitt första riktiga läger där vi hade buskul på kvällarna. Det skulle de veta alla präster och ledare!

Vi hade roligt hela dagarna och jag var fullt påklädd. Jag hade nämligen jobbat några veckor en sommar och sparat ihop till min egna Bogner som var jättedyr på den tiden, 298kr kostade den. Var så stolt över den att jag inte tog av mig jackan ens när det var stekhett ute. Helknäppt!

Pepita-modet hade kommit till Sverige och naturligtvis sydde mor upp klänningar till oss. När jag praktiserade på Vibergs fotoatelje så passade jag på att stå modell där. Kolla frisyren och klänningen!

 Till klänningen köpte jag mig vita skor som såg ut som en halvkänga. Intresset för foto steg för var dag som gick. Fick vara med om att framkalla och redigera.

Intresset för kläder var stort så mor hade all möda att sy och följa med svängen. Nu fick jag vara ute längre om kvällarna, ända till kl.20.00. Ibland kunde det sträcka sig till 22.00. Vilka tider. Fortfarande var det straff som gällde om man kom försent hem. Ingen utekväll på ett par dagar. Jösses, säger jag bara.

1967 - Det var sista året i högstadiet och tur var väl det. Jag avskydde skolan! Tyckte jag blev orättvist behandlad. Min huvudlärare ville sitta med under ett läkarbesök och jag sa stopp. Därefter avskydde han mig och det visades genom betyg och dylikt. Hade som tur var en jättegullig rektor som tyckte om mig och gav mig hela tiden positiva signaler. Fick fina betyg av honom. Vi hade honom i tyska bl.a och än idag kan jag en tysk sjömanssång som vi då sjöng uttantill. Där ser man vad lätt det är att tolka och feltolka. Minnet av honom sitter fortfarande kvar väldigt starkt.

Vi hade en liten vit dvärgpudel som jag älskade mycket högt. Vi kallade honom för Pio och han ställdes ut ibland. Tyvärr fick vi inte behålla honom så länge för han hade en tumör som var elakartad.

 Pepino var hans kennelnamn.
 Jag hade honom med mig överallt och lärde mig trimma honom efter konstens alla regler. Saknade honom oerhört mycket.

 Här är jag med Pio på Norra Centrum i Kortedala. Jag gick ofta barfota och det var väl tidens gång antar jag.

Agneta kom då och då till Sverige och till sitt lantställe. Jag var där ofta och vi hade så kul. Massa hemliga saker hade vi för oss. Vi var nog rätt barnsliga men vi brydde oss inte. Vi skrev många brev tillvarandra och jag skaffade mig brevvänner om runt i Norden. Kul sätt att höra hur andra hade det i min ålder. Hade en brevkompis från Pargas i Finland, hade aldrig träffat henne men jag lärde känna henne mycket genom hennes brev.

Ett av många brev från Agneta

 
Jag stod min syster väldigt nära och lekte mycket med henne. Julafton och en liten nyfiken tös myser....

Tomtemasken var alla barn rädda för och även Eva

1968 - Högstadiet var över och nu började jag på Handelshögskolan för att bli stenograf och korrenspondent. Förstår än idag inte varför jag valde detta yrke. Lärde mig i alla fall att stenografera och att skriva på skrivmaskin.

 
             Det var jag och Gustaf 11 Adolf som gillade staden, han som staty och jag som besökare

Här sitter mor och syr...Eva tittar på med fågeln Jocke den förste

 Luciakväll

Min syster Nilla och jag hade roligt emellanåt. Vi smög oss ut och umgicks mycket med kompisar. Musiken hade tagit mycket stor plats i mitt hjärta och jag "diggade" texter och annat. Vi gick på ungdomsgårdar och dansade. Maten kom i andra hand och var väl inte så viktigt då. Sena kvällar och det var väl inte alltid så lyckat att komma hem när man fått en tid att passa. Det var jobbigt många gånger men vi hade roligt i alla fall.

1969 - Jag hade gått ut handels och var inte ett dugg intresserad av kontorsarbete. Men jobbade ändå på Svensk Rättshälp några veckor. Advokaten var en "sliskig typ" i mina ögon och på den tiden var det modernt med kortkort. Naturligtvis hade jag det och stickade angorajumprar som mor hade stickat. Stod inte ut, tyckte advokaten började vara lite väl närgången. Så jag gick helt enkelt därifrån. Min far skrev ett långt brev och jag fick upprättelse.

Jobbade lite varstans för att försöka komma underfund med vad jag ville bli. Det var inte helt lätt. Min syster Eva dansade balett för Gun Rydberg Olson och hon behövde en barnflicka till sina tre pojkar. Hm! , tänkte mor och så var jag inne på "barnspåret". Där stannade jag ett helt år. Undrar just om mina föräldrar visste vad jag hade gett mig in på. Jag slet med hennes pojkar som var intensiva men härliga. Det gav mig antagligen mycket erfarenhet med tiden.
 Min arbetsgivare och danspedagog Gun knackade mig ständigt i ryggen och sa till mig att sträcka på mig. Det tackar jag henne för idag.

Jag mer eller mindre bodde hos henne och passade både barn och min arbetsgivare. Ställde upp till hundra procent och var allt i allo. Visste inte bättre. Men jag lärde mig mycket genom henne. Träffade mycket intressanta människor inom teatervärlden och balettens värld. Lärde mig att urskilja musiken vad som var vackert och oseriöst. Började tycka om operetter och klassisk musik. Gun hade en mor som var pianist och varje högtid när jag var där så samlades alla runt henne och hon spelade så underbart vackert att det än idag sitter kvar i mitt minne. Mina "tre pojkar" lärde jag mig älska oerhört mycket. Vi hade så kul och hittade på mycket bus och hyss. Flera resor till Oskarshamn där Guns mor Britta bodde gjordes. Detta år lärde jag mig att äta sill som hörde midsommar till. Vinet gjorde entré.

På väg till Oskarshamn med tre pojkar, Gun och jag i en Wolksvagen utan bilbälte. Det röktes friskt i bilen vill jag lova. Inte av mig....

Barnflickan dricker vin .......

 Året fortsatte med "mina pojkar". Jag lärde mig leva med dem och de med mig. Vi hade roligt ihop och jag bodde stundtals där medans Gun arbetade med sina flickor....
Min syster Eva till vänster .....

 Guns balett-tjejer som turnerade .....

Hösten 1969 var det dags att ta farväl av denna värld och sätta mig på skolbänken igen. Jag hade kommit in på Helsjöns Folkhögskola och det var nog det bästa jag gjort i mitt liv...

Jag lärde mig att ta hänsyn, ödmjukhet, olika människosyn, åldrar och mycket annat. Sedan var det riktigt skönt att få komma hemifrån på riktigt. Jag bodde ju där. Tillbringade tre år av mitt liv.

Idag har skolan byggts ut och har utvecklats betydligt mer än när jag gick där. Fast i mina ögon var skolan en härlig miljö att vistas på.

 Ett litet axplock ifrån våra samkväm

Stämningen var skön och avslappnande

 Bus hörde liksom till ibland .....

Under mitt första år engagerade jag mig inte så värst mycket i studierna. Ville känna frihet och leva lite buskul. Det hjälpte, för de två resterande åren mognade jag och fick studierna som högsta prioritet. Ett minne för livet. Men här skulle jag bara skriva om 60-talet och jag fortsatte ju mina studier in på 70-talet.

Det är en annan historia. Då hände det mycket vill jag lova.

Min tid under 60-talet var underhållande men också med en mycket stark fostran på oss barn. Jag präglades kanske stundtals av detta. Älskade musiken i alla former och var nog starkt dragen till flower power perioden. Ville så gärna men det räckte inte att hänga på, familjebandet var för starkt.

En sak har jag lärt mig och det är att inte ta allt för givet. Jag lärde mig att ta hand om mig själv. Ville jag åka iväg till något ställe fick jag göra det själv. Ville jag ha något så fick jag betala för det själv osv.

Maten var enkel...det var husmanskost som gällde. Vi hade inget riktigt smör på vardagarna utan hade margarin på brödet. När helgen kom åkte smöret fram.

Vi skulle äta upp maten, fick inte lämna något. Tur att vi hade en hungrig cocker spaniel som låg under bordet. All "otäck" mat gick till henne. Pyret, som hon hette blev lite fet, men vad gjorde det, hon var lycklig, tyckte vi.

Vi gick på disco, min syster och jag och ibland hände det pinsamt nog att mor plötsligt stod där i dörröppningen och ville ha hem oss.

Min första sminkning inför mina föräldrar var när jag satte mig till bords och far sa att jag genast skulle tvätta bort det jag hade runt ögonen. Åh!, dessa föräldrar, tyckte jag då.

Blev ibland lite kär men var nog lite barnslig i sättet. Hade så mycket annat att tänka på. Skridskorna var min fritid på kvällarna. Ibland hängde de bara runt halsen och man stod utanför ishallen och tjatade med kompisarna.

Tillbringade mycket tid i kyrkans ungdom där vi sjöng och spelade en hel del. Det var en sådan varm miljö.

Tiden på folkhögskolan lärde jag mig att uppskatta och respektera alla åldrar och ta steget till vuxenvärlden.

En del minnen har jag  hittat i Nostalgiboken som finns att köpa i handeln.

                                                                              Kommer så väl ihåg mina första skidor...

Mina varma goa lovikkavantar....                                        Filmstjärnorna....

           Klippdockorna  och alla brevkompisar                                      Svensk husmanskost

                                                                                                     Tillbaka till gott och blandat