Tjejmilen i Stockholm 2008.08.31

                               

Vilken helg! Mina flickor och jag skulle springa tjejmilen och det blev en upplevelse utan dess like. På fredagskväll kom de hem från Halmstad och vi packade färdigt bilen. Jag gick upp 4.30 och duschade och väckte sedan flickorna. Vi kom iväg 5.30. Första körningen svarade jag för. Det var rätt så mörkt och dimmigt. Inga djur i sikte som tur var. Vägen till Borås började solen att stiga och den var eldröd, sken rakt i ansiktet på mig. Den var så vacker att se men jobbigt för ögonen. Dimman omslöt träden som ett band. Hade jag haft kameran tillgänglig hade det blivit fina kort, men jag körde och flickorna sov.

Efter två och halvtimme blev det skifte, då tog Kicki över. Det hade börjat bli ljusare och fortfarande tomt på vägarna. Bara småkrypen och vi. Ett stopp vid Brahe Hus behövdes för att sträcka på benen och visa Kicki ruinen som Emma hade förälskat sig i.

         
         

Vi skulle till Eskilstuna för att ligga över hos en barndomskamrat till flickorna. Resan gick bra och äntligen var vi framme hos Jonna. Installerade oss och sedan snabbt iväg till tåget som skulle föra oss till Stockholm.

        
Tre tjejer som växt upp tillsammans och det var alltid lika kul att återse varandra...

        
        
      Vi hade riktigt kul på tågresan, mycket skratt och babbel, vi hördes nog!

        
Centralen var packad av folkvimmel, det var skönt att snabbt ta sig ut i friska luften.

        
        
             Att hitta till Stadion i den här staden var inte helt lätt..

        
     Efter en längre promenad genom Stockholms gator fann vi slutligen målet!!!!

        
Vilken härlig känsla det var att se Stadion och traska in där...pirr i kroppen, får alltid det när jag skall göra något roligt.

         
Vi hämtade våra nummerlappar och gick runt lite därinne. Köpte nya löparstrumpor till oss och kepsar som vi tyvärr glömde ta med oss till loppet, he he! Därefter började vår långa promenad tillbaka till centrum. Vi gick säkert den dagen en mil. Det kändes i fötterna om inte annat. Slängde i oss lite onyttig mat och sedan tillbaka till tåget.

        
        
        
Det fanns folk av olika nationaliteter överallt och det var kul att bara titta på vimlet och fota ...kameran satt fast på handflatan lite väl mycket tyckte mina damer.....

Väl tillbaka trötta och dåsiga var det sängen som gällde. Sov rätt tungt den natten och vaknade tidigt. Tjejerna sov som stockar. Mat och sovklockan ringde kl. 8.00. Dags att stiga upp. Äntligen började vår tjejmil!!!!

         
        
Tre damer laddade med energi tog tåget till Stockholm igen för att komma till loppet.

        
            Äntligen framme och spänningen var stor för dessa damer....

        
   Då var det dags att lokalisera sig och första besöket blev toan....vilka köer!!!

        
        
  In i startfållan och komma igång med lite gympa...jösses vad tjejer här var.....

        
                       Två laddade tjejer gör sitt livs första mil!!!

        
Jag kände mig rätt cool och tyckte det bara var roligt, hade ju min kompis med mig i handflatan och den tänkte jag utnyttja denna resa....

        
Nu kör vi morsan! Kom igen nu!          Här sprang de längs med Djurgårdsbrunnskanalen

        
           Över bron, snart sprungit 4 km..rätt skön takt än så länge...

        
        
Här lämnade jag mina tjejer som spurtade vidare, jag ville fota loppet och springa/gå fort i min takt, ville inte sabba deras tid. Det var så kul att se loppet på det här sättet. Hade ju sällskap med min kamera....

        
        
Det var en härlig känsla att få uppleva detta, skön stämning och mycket musik längs loppet som jag tyvärr inte kunde få med på den här sidan.....

       
       
Det var mycket att titta på och en vacker bana....vädret var toppen att springa i..

       
       
                  Sista vätskekontrollen och bara 1 km kvar till målet...

       
       
Äntligen framme och det kändes hur bra som helst, visserligen ingen bra tid men det hade jag inte begärt heller. Jag kände mig skön i kroppen ..gott/ont som man säger. Gick fort kombinerat med löpning var en bra grund för att nu komma igång med min löpning.

        
Det smakade jättegott med dryck och lite ostkaka...kände mig frusen och började leta upp tjejerna.

        
  Två enormt glada men trötta tjejer som hade gjort en kanoninsats! Heja dom!

         
  Dags att återvända till tåget...                   En stolt mamma med sina två flickor!

        
   Det var tusentals nöjda tjejer som åter tog pendeln för att komma hem igen!

Väl tillbaka till Eskilstuna var det skönt med en välbehövlig dusch för att sedan sätta sig i bilen för att köra de "härliga" milen tillbaka till Kungsbacka igen.

        
Ett glatt gäng med kepsen på och målet var över för den här gången. Många tankar om nya mål pluppade upp i min hjärna. Nu hade jag kommit igång!

                                                      Tillbaka till Gott och Blandat